Kärlek
Satt just och lyssna när min kompis satt och grät i telefonen och när hon inte grät så lät hon helt jävla vilsen. Hon fick precis veta att hennes päron ska skilja sig, tror på riktigt att det inte kunde drabbat nån som behövde det mindre än hon just nu. Jag brukar klaga på mitt liv, men ingen har haft lika, ska man kalla det "otur", som hon har haft det i både vänskap, familj och kärlek. Varför kan inte hennes liv fixa sig så att hon får må bra i i alla fall minst en månad?
Men i alla fall så fick det mig att fundera på kärlek och äktenskap och hela den där grejjen. Jag kom fram till att tråkigt nog har jag gett upp när det gäller kärlek och det är långt kvar tills äktenskap ens är aktuellt, men har ändå kommit fram till att jag inte på något sätt tror på det konceptet, jag kanske hinner ändra mig men, det vet jag ju inte. Jag kan inte förtså hur nån vill binda fast sig till en människa för resten av livet, men det verkar ju fungera för mina föräldrar.
För några dagar sedan satt jag och min bästa killkompis och diskuterade om allt det där. Vi kom fram till att om vi någonsin skulle bli ett par så skulle det bli katastrof. Man brukar ju säga att olikheterna är bra, att man kompleterar varandra. Men vi hade så olika syn på kärlek och förhållanden, vi är vekligen varandras motsattser när det kommer till det. Han tror på kärlek, han tror på "soulmate", han tror på riktigt att det finns en person därute som är perfekt för just dig. Vilket jävla skitsnac. Det kom till och med fram att han aldrig ens kysst någon han inte älskat, vilket jag tycker är alldeles för extremt till och med för att vara honom. Fast det fick helt klart mig att känna mig som världens hora.
Vad tror jag då?? Jaaa du..
Men i alla fall så fick det mig att fundera på kärlek och äktenskap och hela den där grejjen. Jag kom fram till att tråkigt nog har jag gett upp när det gäller kärlek och det är långt kvar tills äktenskap ens är aktuellt, men har ändå kommit fram till att jag inte på något sätt tror på det konceptet, jag kanske hinner ändra mig men, det vet jag ju inte. Jag kan inte förtså hur nån vill binda fast sig till en människa för resten av livet, men det verkar ju fungera för mina föräldrar.
För några dagar sedan satt jag och min bästa killkompis och diskuterade om allt det där. Vi kom fram till att om vi någonsin skulle bli ett par så skulle det bli katastrof. Man brukar ju säga att olikheterna är bra, att man kompleterar varandra. Men vi hade så olika syn på kärlek och förhållanden, vi är vekligen varandras motsattser när det kommer till det. Han tror på kärlek, han tror på "soulmate", han tror på riktigt att det finns en person därute som är perfekt för just dig. Vilket jävla skitsnac. Det kom till och med fram att han aldrig ens kysst någon han inte älskat, vilket jag tycker är alldeles för extremt till och med för att vara honom. Fast det fick helt klart mig att känna mig som världens hora.
Vad tror jag då?? Jaaa du..
Visst jag tror på kärlek, annars skulle ljuga. Men jag tror inte att det finns en perfekt där ute, jag tror inte att det finns "den rätte". Jag tror även på konceptet att man kan lära sig att älska nån, visst det låter hur oromantiskt som helst, men det är min åsikt. Om du lever med en människa tillräckligt länge så börjar du tillslut upskatta och efter ett tag kanske till och med älska. Jag tror att absolut att det finns dem förhållanden som faktiskt fungerar och jag tror att dem går igenom precis samma skit som allla andra gör, men den stora skillnaden är att dem inte låter det förstöra dem.
Något jag blir fruktansvärt irriterad på är (speciellt brudar) som förväntar sig film kärlek, well I hate to break it to you but there is no such thing. Många vill och hoppas att det ska finnas, men det gör det inte. Vi dränker ner oss i romantiska filmer, och målar upp en bild och massa förväntningar och krav som aldrig kommer uppfyllas. Nej är det ett filmkäleks förhållande man vill ha så får man ha ett förhållande med sin tv.
Det är så extremt patetiskt med brudar som gör slut med sin kille för minsta lilla misstag, minsta lilla brist. Jag tycker ärligt talat synd om dem, för att om dem förväntar sig en perfekt grabb och ett perfekt förhållande så kommer dem aldrig att ha ett förhållande som varar längre en deras mens och deras längsta och mest kärleksfulla förhållande kommer att vara med två grabbar och det är inga mindre än Ben&Jerry.Något jag blir fruktansvärt irriterad på är (speciellt brudar) som förväntar sig film kärlek, well I hate to break it to you but there is no such thing. Många vill och hoppas att det ska finnas, men det gör det inte. Vi dränker ner oss i romantiska filmer, och målar upp en bild och massa förväntningar och krav som aldrig kommer uppfyllas. Nej är det ett filmkäleks förhållande man vill ha så får man ha ett förhållande med sin tv.
Kommentarer
Trackback
